3 poemas «Vagabundo era el mundo todo» (1931), de Karl Alfred Svensson

 

Por Karl Alfred Svensson*

Traducción del sueco al español por Aleisa Ribalta Guzmán**

Crédito de la foto S Nilsson. TT Bildarkiv

 

 

3 poemas Vagabundo era el mundo todo (1931),

de Karl Alfred Svensson

 

 

Flor y viento

 

Un prado en flor fui.

Como crecen las flores silvestres,

así de mí crecieron mis palabras –

El viento arrastraba de mis flores el polen.

 

«El viento sopla donde quiere»

¡Ve, viento, sopla! –

¡viento del norte! – ¡viento del sur! –

¡en tu regazo llevas de mis flores el polen!

 

Algún día tropezarás

por tu camino

con una flor extraña.

 

El poeta Karl Alfred Svensson

 

Vagabundo era el mundo todo

 

¡Abre tu pecho, oh, bardo! –

No fuiste hecho para lo angosto,

sino para el espíritu gigante de la Naturaleza –

Cuando el ojo descubre

un corazón humano y su desnudez,

sus enormes ríos

hacía allí te arrastran.

 

Batiendo en olas de sangre

en el río de tu corazón

hay vientos que soplan,

bosques rugientes,

todas las flores de la tierra con el aroma de saga de una infancia feliz,

el mar, eterno, embravecido,

las estrellas de las noches de invierno -:

 

El mundo entero

quiso vivir en tu pecho,

vagabundo era el mundo todo –

en tu pecho ha encontrado hogar.

 

¡Canta ahora, oh bardo! –

ahora no cantas tú

ahora canta en tu palabra

el espíritu gigante de la Naturaleza.

Por fin tu palabra hecha mundo

para que viva el Hombre,

por fin tu palabra hecha mundo,

para que pueda la Humanidad

allí vivir y construir.

 

El poeta Karl Alfred Svensson, ya anciano

 

El árbol de la playa

 

Hay un árbol en la playa desierta

las olas grises le agitan y le mecen –

hunde sus raíces en la arena seca.

 

Vientos del mar al atardecer le cantan.

 

Retoña despacio en verdes primaveras –

espera el otoño, oscuro y pesado –

con espuma de olas grises se corona.

 

Vientos del mar al atardecer le cantan.

 

Su ansia eleva hacia la clara luz –

las olas grises poderosas le mecen –

Ahoga su pena entre estruendo y bramido.

 

Vientos del mar al atardecer le cantan.

 

Allí se alza un árbol de torcidas ramas –

sus años de primavera ya no recuerda –

vive inclinado entre grava y piedras.

 

Vientos del mar al atardecer le cantan.

 

 

—————————————————————————————————————————-

(poemas en su idioma original, sueco)

 

 

3 dikter av Hemlös var världen all (1931),

av Karl Alfred Svensson

 

 

Blomma och vind

 

En blommande äng var jag.

Se – liksom vilda blommor växa på ängen,

så växte jag ur mina ord –

vinden bär mina blommors frömjöl.

 

«Vinden blåser vart den vill»

Så blås vinden! –

norrvind! – södervind! –

mina blommors frömjöl bär du i famnen!

 

Någon gång möter du väl

på din väg en

främmande blomma.

 

El poeta Karl Alfred Svensson.
Crédito de la foto: S Nilsson. TT Bildarkiv

 

Hemlös var världen all

 

Öppna din bröst, o skald! –

ej trånga portar tål

naturens jätteande –

men när hans öga ser

ett mänskohjärta naket,

dit leder han då sina

väldiga flöden.

 

På blodets böljor

in i ditt hjärta strömma

blåsande vindar,

brusande skogar,

jordens alla blommor med doft av barndoms saga salig,

havet, det eviga, svallande,

vintriga nätters stjärnor -:

 

Världen all

vill bo i ditt bröst,

hemlös var världen all –

nu bar hon hem i ditt bröst.

 

Sjung nu, o skald! –

nu sjunger ej du,

nu sjunger i ditt ord

Naturens jätteande.

Nu blev ditt ord en värld

för människor att leva i,

nu blev ditt ord ett värld,

där människor härligt

bo och bygga.

 

 

 

Trädet på stranden

 

Det står ett träd på den ödsliga stranden

gråa böljor svalla och gunga –

rotat är det i torra sanden.

 

Havets vindar i kvällens sjunga.

 

Det knoppades mjuk i vårar gröna –

höstarna kommo, mjörka och tunga –

med skum sig de gråa böljörna kröna.

 

Havets vindar i kvällens sjunga.

 

Dess längtan steg mot det klara ljuset –

maktful sig gråa böljorna slunga –

all kvidan drunknar i dånet och bruset.

 

Havets vindar i kvällens sjunga.

 

Där står ett träd med förvridna grenar –

minnes ej mer sina vårar unga –

lutar sig ner bland grus och stenar.

 

Havets vindar i kvällens sjunga.

 

 

 

 

 

*(Helsingborg-Suecia, 1891 – Helsinborg-Suecia, 1978). Poeta, bibliotecario, arduo escritor y traductor de, entre otros, Shakespeare, Whitman o Poe. Se desempeñó como periodista en Skånska Social-Demokraten después del servicio militar. Luego, fue redactor de un periódico en Helsinborg, profesor privado de inglés y empleado en la biblioteca de trabajadores de Helsingborg. Recopiló, investigó y revisó todas las obras y cartas del reconocido poeta y escritor Vilhem Ekelund; fundó la sociedad de amigos de Vilhem Ekelund. Obtuvo Doctorado Honoris Causa por la Universidad de Lund (Suecia) por su investigación e interpretación de los sonetos de Shakespeare. Publicó en poesía Vagabundo era el mundo todo (1931).

 

 

 

**(La Habana-Cuba, 1971). Poeta, traductora y coordinadora cultural. Reside en Suecia desde 1998. Coordina el cuaderno digital La Libélula Vaga (www.lalibelulavaga.com), donde se difunde autores de todo el mundo. Ha publicado en poesía Talud (2018), traducido al catalán y al sueco Branten (2023); y participa en las antologías Poesía escrita por mujeres (2018), Las piedras clamarán (2022) y Todas las mujeres (de fulanas y menganas) (2018).

 

 

————————–

 

 

*(Helsingborg, 1891 – Helsingborg, 1987). Poet, bibliotekarie, hårdarbetare författare och översättare av bland annat: Shakespeare, Whitman, Poe. KA var anställd som journalist vid Skånska Social-Demokraten efter lumpen. Sen dess arbetade flitigt i Helsingborg som tidningsskribent, privatlärare i engelska, och verkade många år vid Hälsingborgs arbetarekommuns bibliotek. Under hans långa liv kompilerade, forskade och recenserade han hela Vilhems Ekelunds verk och brev, han var också grundare av Vilhem Ekelunds samfundet, bibliotekarie vid Hälsingborgs stadsbibliotek, och fick en fil. dr. i hedern vid Lunds Universitet för hans forskning omkring och tolkning av Soneter av Shakespeare.